:: Nöjesmagasinet City ::

Tidigare bloggar

RSS

En bra bok ska skickas vidare (om man vågar ta risken)

Ett viktigt ögonblick: överlämnadet av De vilda detektiverna, från mina händer till min systers händer; och hennes ögon, hjärta och hjärna - att läsa, begrunda och leva sig in i under de kommande veckorna. Jag avundas henne. Alla andra böcker ter sig så bleka i skenet av Bolaños mästerverk.

Jag gillar att låna ut bra böcker. Men det är också ett risktagande. Om personen inte gillar boken kan det leda till en rejäl spricka i vänskapen/familjebandet. Därför vågar jag bara låna ut de riktiga favoriterna - som Roberto Bolaño - till personer som jag vet har vett att uppskatta dem.

Syrran blir den fjärde personen som läser min tummade upplaga av boken. Först var det jag, sedan min dåvarande flickvän (jo hon gillade den, det var inte därför det tog slut), följt av en mycket god och intellektuell vän. Alla tre älskade romanen. Nu är det alltså min lillasysters tur.

Jag hoppas hon förstår hur mycket som står på spel.

08-03-26

Kommentera

Ett inspirerande tidsfördriv

Såhär på en söndag när man trött, tom och tafatt är att sitta och lyssna på poesi. Jag gillar "The Lake Isle of Innisfree" av WB Yeats. Speciellt lär den läses upp av poeten själv. Hans röst är så mäktig, så märkt av ålder och mystik. (Ibland låter han nästan galen, eller som ett fornhistoriskt irländskt väsen.)

Så jag lyssnar på den om och om igen, och upprepar favoritfrasen som ett mantra för mig själv:

I will arise and go now, and go to Innisfree.

Den tar mig genom söndagen och ger mig kraft till måndagen.

Lyssna här!

Kommentera

Babel

Missa inte Babel ikväll, med trivsamme programledaren Daniel Sjölin. Ikväll om afrikansk litteratur, i synnerhet Chimamanda Ngozi Adichie som har skrivit finfina En halv gul sol.

21:30, SVT2. Missa inte!

Eller så ser ni det när ni vill, här.

Kommentera

Mig äger ingen (ej ens jag själv)

När Åsa Linderborg medverkade i Babel Special redovisade programledaren - och författaren - Daniel Sjölin på vilka sidor de i Babel-redaktionen hade börjat gråta när de läste Mig äger ingen, Linderborgs debutroman om sin härdade far. Jag minns inte vilka sidor de var. Men det var i slutet av boken, något på tvåhundra.

På sida 264 är jag nära. På sida 265 ännu närmre. Men då ropar någon från köket att det är middag. Påskmiddag. "Alle man till bords!" Jag blir bryskt sliten ut ur boken och bort från tårarna. Men jag är behärskad och lugn vid middagsbordet. Säger inte mycket. Håller inte låda som brukligt. Jag är alldeles för tagen av Åsa Linderborgs ensamme och alkoholiserade, men framförallt sympatiske far.

Det är ett fint porträtt hon skapat. Sårbart, ärligt och så genuint närvarande och rakt på. En enkel beskrivning av ett svårt förhållande. Jag vet inga tillfredsställande ord för det just nu. Boken är för nära i minnet. Men skickligt är det. Tårdrypande men inte effektsökande. Författaren ber inte om våra tårar, tigger inte efter känslor - de kommer ändå.

Åsas pappa, Leif Andersson, påminner om Atticus Finch, den ensamstående hellyllefarsan och tillika advokaten som står upp för de svaga i Harper Lees roman To Kill a Mockingbird. Han är helt utan brister. Felfri. Det är inte Leif Andersson. Han är mänsklig; vill så väl, men har svårt att göra något rätt, eller ens få det gjort. Men både två är djupt fina människor, som älskar sina barn och med tiden blir utsökt beskrivna och förevigade i varsin bok - av just sin egen dotter.

Harper Lee skrev bara en roman. Den innehöll allt hon ville berätta för världen. Hoppas Åsa Linderborg skriver fler. För hennes första är fantastiskt bra. Bra riktigt.

Kommentera

Tacka vet jag romantikerna!

Lord Byron (1788 - 1824)
Skrev: Don Juan.
Död: Feberattack under grekernas befrielsekrig mot Turkiet.
Känslostatus: Ytligt lycklig men innerligt olycklig (han var mycket vacker, men led av mindervärsdskomplex på grund av sin pinsamma klumphot. Blev även landsförvisad då det framkom att han låg med sin unga halvsyster).

PB Shelley (1792 - 1822)
Skrev: The Necessity of Atheism.
Död: Segelolycka utanför Livorno.
Känslostatus: Olycklig (hans första fru tog självmord när han hittat en annan (Mary Shelley). Dessutom var han polare med Snygg-Byron, det kan inte ha varit lätt).

Edgar Allan Poe (1809 - 1849)
Skrev: Dikter som till exempel The Raven, skräckhistorier som The Black Cat och detektivnoveller som The Murders in the Rue Morgue.
Död: Från Wikipedia: "Dödsorsaken är inte klarlagd och har tillskrivits alkohol, droger, kolera, rabies, självmord, tuberkolos, hjärtsjukdom och annat." Vidare: "Den 3 oktober 1849 hittades Poe på gatorna i Baltimore yrande och 'i stor vånda, och... i behov av omedelbar hjälp,' enligt mannen som hittade honom. Han fördes till Washington College Hospital, där han dog tidigt på morgonen den 7 oktober. Poe var aldrig sammanhängande tillräckligt länge för att förklara hur han hade hamnat i sitt svåra tillstånd och, märkligt nog, var iförd kläder som inte var hans egna. Poe sägs upprepade gånger ha ropat namnet 'Reynolds' under natten före sin död. Vissa källor säger att Poes sista ord var 'Herre, hjälp min arma själ.' Poe led av anfall av depression och vansinne och kan ha gjort ett självmordsförsök 1848."
Känslostatus: Olycklig och mörk (avstängd från universitetet på grund av alkoholism. Och hans fru, tillika kusin, dog i lunginflammation).

Aleksandr Pusjkin (1799 - 1837)
Skrev: Eugen Onegin (en satirisk roman skriven på vers om hans samtids Ryssland).
Död: Pistolduell med sin frus älskare.
Känslostatus: Förmodligen olycklig.

Erik Johan Stagnelius (1793 – 1823)
Skrev: Tröstlösa kärleksdikter till Amanda (någon gammal ungdomsförälskelse som aldrig föll för Stagnelius, ty han var ju så ful) och dramat Martyrerna.
Död: Opium och sprit. Från Wikipedia: "Den 8 mars 1823 blev han gripen för fylleri, och mindre än en månad senare var han död. Ingen av hans släktingar var med vid hans begravning."
Känslostatus: Djupt olycklig, psykiskt instabil och kärlekskrank.

Kommentera

Bokvalshybris

För tillfället är jag halvvägs inne i flera böcker, utan att kunna avsluta någon. Ibland blir det så. Inte för att böckerna är dåliga, då slutar jag helt. Orsaken är snarare min egen rastlöshet. Jag har ett nytt jobb och ännu inte fått någon rutin i min förändrade tillvaro. Därför plockar jag ner en intressant bok från hyllan, läser ett par kapitel, somnar i soffan, vaknar, gör något annat; tar en dusch, en kopp te, och vips fortsätter jag att läsa - på en annan bok.

Just nu parallelläser jag:
Ernest Hemingway - Farväl till vapnen
Charlotte Brontë - Jane Eyre
Leo Tolstoj - Familjelycka
Philip Roth - Zuckerman Unbound
Flannery O'Connor - Blodsbunden

Hmm...nu inser jag att mitt spretiga ofullständiga läsande förmodligen mer beror på hybris i urvalsprocessen. Det är ju inga dussinförfattare jag valt direkt. Ingen kiosklitteratur. Vem tror jag att jag är, Horace Engdahl!?

Kommentera

Dvärgen - den perfekte bloggaren?

Tänk om Pär Lagerkvists Dvärg levt idag. Ponera att han skulle blogga. (Jag menar, hur skulle han annars ventilera allt sitt människohat?) Vilken hänsynslöst underhållande blogg det skulle bli!

"De flesta dvärgar är narrar. De ska säga lustigheter och göra konster som kommer herrskapet och gästerna att skratta. Jag har aldrig förnedrat mig till något sådant. Ingen har ens föreslagit mig det. Redan mitt utseende förbjuder en sådan användning av mig. Min uppsyn passar inte ihop med löjeväckande upptåg. Och jag skrattar aldrig.
Jag är ingen narr. Jag är dvärg och ingenting annat än dvärg.
Däremot har jag en skarp tunga som möjligen kan vara somliga i min omgivning till något nöje. Det är inte detsamma som att vara deras narr."

Kommentera(1)

Coola böcker

För några veckor sedan blev jag ombedd att sätta ihop en lista över mina favoritböcker. Gärna det! svarade jag och behövde egentligen inte fundera länge förrän jag kom fram till resultatet härunder.

Listan blev - som jag befarade - stämplad som 'machotraditionell'. Det är ju nämligen en viss manlig dominans bland författarna, och urvalet är ganska typiskt för en ensam, drömmande och kvasiintellektuell man under trettio.

Så min målsättning under 2008 är någon slags läsjämvikt: hälften män, hälften kvinnor. Eller kanske en viss övervikt av kvinnliga författare, för att kompensera de år jag levt under manlig litterär hegemoni.

Nåväl, här har ni listan - enbart coola böcker, i olika kategorier:

Coola böcker som du bör ha läst om du vill bli min vän:
Roberto Bolaño - De vilda detektiverna (För varje dag som går blir jag mer övertygad om att jag aldrig kommer att läsa en bättre bok.)
Ernest Hemingway - Och solen har sin gång

Coola böcker om kämpande författare (min favoritgenre):
John Fante - Ristat i damm
Klas Östergren - Gentlemen

Coola böcker om och av sköna fyllon:
Charles Bukowski - Postverket
Hunter S. Thompson - The Rum Diary

Coola böcker om och av sköna galningar:
Luke Rhinehart - Tärningsspelaren
Allt av Sture Dahlström

Coola och smarta spänningsromaner:
Agatha Christie - Och så var det bara en (tidigare: Tio små negerpojkar)
Truman Capote - In Cold Blood

Coola böcker som förstörts av tråkiga svensklärare (eller andra auktoritära personer utan coolhet):
Pär Lagerkvist - Dvärgen
Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
Émile Zola - Thérèse Raquin
Allt av Anton Tjechov

Coola böcker som är lite svåra, men otroligt insiktsfulla:
Albert Camus - Främlingen
Allt av Clarice Lispector

Coola biografier om coola personer:
Johnny Cash - Cash: The Autobiography
Levon Helm - This Wheel's on Fire

Coola böcker som övercoolifierats men är ändå värda att läsa (mest för att säga att man faktiskt läst dem):
Jack Kerouac - On the Road
J.D. Salinger - The Catcher in the Rye
Allen Ginsberg - Howl (en lång och fantastisk dikt som ska läsas högt, snabbt och gärna i berusat tillstånd.)

Coola böcker som berättar precis hur det är:
Carson McCullers - Hjärtat jagar allena
Per Johansson - Göteborg i päls

Coola böcker som hjälper dig att slipa ditt språk:
Philip Roth - Konspirationen mot Amerika (jag vet inte vad som gör hans meningar så perfekta och lätta.)
Gustave Flaubert - Madame Bovary (inte så tråkig som man kan tro, och språket är en lexikal dans på en sommaräng; Flaubert offrade ju sex år av sitt för att putsa den till perfektion.)

Kommentera

Min lögn

Det var ju förstås en lögn, det där om jag inte skulle köpa något på bokrean. Gick ni på den? Det gjorde jag. I nästan en hel vecka. Sedan gick jag till h:ström - Antikvariat & Bokhandel på Skolgatan (Umeås bästa affär?), och det är ju omöjligt att ta trappan upp därifrån utan en gul liten påse under armen. I synnerhet nu under deras egna unika bokrea, med riktigt fina och gediget inbundna böcker - inga massproducerade halvfabrikat som man finner på andra bokreor. Jag var tvungen att köpa En världsomsegling under havet av Jules Verne, och Blodsbunden av sydstatsförfattarinnan Flannery O'Connor. Två oplanerade inköp som gjorde mig riktigt glad.

Besök h:ströms bokrea ni med! De har fortfarande plånboksvänliga rariteter kvar, trots att rean pågått en vecka.

Kommentera

Hemingway-lördag

"Nästa år skulle bli ett dåligt år, eller kanske ett bra."

Bara Ernest Hemingway kan få en sådan mening att verka fullständigt genial. Eller som detta till synes simpla stycke:

"Prästen var en god människa, men tråkig. Officerarna var inte goda men tråkiga. Kungen var god men tråkig. Vinet var dåligt men inte tråkigt. Det tog emaljen från tänderna och satte av den uppe i ens gom."

Språket framstår som enkelt, nästan banalt, vilket också är poängen - jagberättaren är ju berusad. I själva verket är det alltså utstuderat och genomtänkt in i minsta detalj. Och bara Hemingway klarar av att göra det så bra. Bara han kommer undan med det, och geniförklaras.

(Jag var tvungen att damma av Farväl till vapnen för att bli på bättre humör efter den obehagliga deckarupplevelsen jag hade under veckan. Nu mår jag bra igen. Och ikväll ska jag dricka vin. Då kommer jag att må ännu bättre.)

Kommentera

Information

Läs tidningen (pdf)